Annsia

Varför är det jag som framstår som tokig när det enda jag försöker, är att mina barn ska ha allt de behöver för att utvecklas och för att må bra.

Jag har helt ärligt alla mina djur till olika anledningar och jag är inte galen på något sätt men jag ser till att använda mig utav allt jag har.

Jag är inte ute efter rikedom ,mina barn ska däremot inte behöva leva utan saker de behöver  pågrund utav att ett pucko tagit våra pengar. Min farbror säger att man blir rik utan fru men tyvärr har jag samma erfarenhet utav män, så jag vet inte.

Djuren och barnen är det enda jag har kvar, och det er viktigt att jag lyckas få lite hjälp.

.Jag är väldigt less ,ja det er sant men nu räcker det. Jag kan inte längre låta andra ta mina pengar ,jag har inte råd eller energi till att städa upp efter andra heller..det tar sån tid och energi som jag tyvärr inte har och det är för djävligt.

ska min familj behöva splittras för att personer ska förstå? På riktigt? Ingen kommer någonsin förstå sig på oss och ingen vet exakt allt, men det gör ingenting och det ska räcka med att jag säger sluta, ge dig, jag behöver få andas….

Varför er det så fruktansvärt svårt att förstå?och ber jag om hjälp så behöver jag verkligen det, annars hade jag aldrig frågat. Det er verkligen alltid varit min sista utväg.

Det er det enda jag begär att ni må förstå att jag inte alltid orkar eller klarar ens av att svara på meddelanden,  så sjukt har det blivit..

Hjälp mig med djuren och hjälp mig att få luft, på så sätt så vet jag att jag kommer klara utav att hålla ihop oss. Vem hade inte varit slut efter kampen jag haft enbart genom att komma bort från min ex man, sen alla skador osv osv….mina barn hade inte klarat sig utan mig och djuren men inte jag mig heller om jag inte haft dem…

  alla djuren har  olika uppgifter och det är dem på riktigt som har hjälpt mig med mina barn när jag själv har kört fast.

Djur kan man lita på, de er ärliga och lojala. De flesta utav dem blir också missuppfattade, som vi människor. Sånt kan göra mig less på riktigt, oftast kan jag skratta bort det, men ibland kan det göra mig galen. Tex golfare, vad er egentligen deras problem?

De behöver idag inte ens bära sina egna väskor ,varför må de alltid vara så sura mot mig. Jag hälsar ju alltid på dem 😅
De er iallafall bara en irriterande del utav all galenskap Som finns, de er minst sagt speciella.