Annsia

Jag tror att jag nu även vet hur det är att genomgå en riktig kris i livet. Vid en katastrofsituation söker man sig till sin trygghet och frågar sig själv, vad som är viktigt..?

Min kris var när pappa skulle opereras för hjärtat. När jag var i ett annat land, då coronan var stor här i spanien. Jag tog mig inte hem till sverige, hem till min familj som alltid varit det viktigaste för mig.

Jag tänkte på allt pappa lärt mig, sagt åt mig som jag då inte tyckt varit så viktigt, men som jag nu insåg varför han sagt det. Tänk om jag då hade lyssnat. Nu var jag tvungen att försöka lyssna till mitt inre, tro på mig själv och jag  var tvungen att vara stark för mina barn, min familj och inte minst för mig själv. Jag bröt ihop ofta och visste inte vart jag skulle ta mig till, mitt huvud var så ofta kaos.

Jag förstod inte vad som hände men idag kan jag se att jag växte av det, jag började hitta min egna trygghet samtidigt som allt runtomkring mig var kaos. Genom allt dåligt kommer även nå gott

Vi tog oss igenom tiden i Spanien som jag idag undrar hur vi egentligen klarade det. Tänker på hur barnen tvingats till att byta skolor,lämna vänner och hela deras trygghet som egentligen bara var stress och rädsla.

De smärtar mig och ger mig dåligt samvete när jag tänker på att de egentligen förrän nu har fått riktig trygghet. Jag försöker tänka att jag gjort allt av en anledning och att barnen fått se mer än de flesta, lärt sig utav allt och att de vuxit av allt de varit med om. De är på många sätt så mycket äldre än jämnåriga barn och tyvärr av traumat yngre och behöver mer än andra barn ibland.

Hursomhelst så har de bevisat hur starka dom är.